parlamentarism

parlamentarism, politiskt system som innebär att en regering måste ha folkrepresentationens (parlamentets) förtroende; en av tre konstitutionella huvudtyper för demokratier, vid sidan av presidentstyrelse med en folkvald president och direkt styrelse genom folkrepresentationen…. /Nationalencyklopedien

Vi lever i en spännande tid, tekniken rör sig i accelererande bana mot större friheter, välstånd och förmågor för både samhälle och individer.  Vi rör oss mot ett ”globalt samvete” och framledes teoriseras att internet, vår samlade kunskap och opinion, är den ”tredje replikatorn” efter genen och memen. Vad är det då som gör framtidens himmel så molnig?

Jo, idag har företag och organisationer anpassat sig så optimalt till systemet att de har lärt sig ändra det till sin fördel. De betalar för att ändra lagarna och därigenom förutsättningarna för deras tillväxt och existens. Tillväxt efter jämviktspunkten sker på bekostnad av miljö och medborgare, inte på grund av dem.

Jag påstår alltså att systemet antingen är trasigt eller föråldrat, i vilket fall i behov av

reparation eller reform. En anpassning till skiftande teknik, nya miljömål och en nystart av värnandet om de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna.

Om systemet inte hade varit trasigt, så vill jag hävda att vi inte hade sett en så omfattande lobbyverksamhet.

Robert Aschberg visar med all önskad och aktuell tydlighet hur levande lobbyismen är i vår riksdag men man ser det även i lagstiftandet. IPRED1 direktivets bana genom EU och sedan implementeringen i Sverige visar med all önskvärd tydlighet hur en lag kan kapas och injiceras i lokala lagstiftningar. Även ThePirateBay rättegången är ett exempel på de ekonomiska intressenas närvaro i systemet. Tvivelaktiga husrannsakningar och poliser som efter utredningen får jobb hos målsägande.

Allt detta är då direkt förkastligt i nuvarande lagstiftnings ögon. Organisationer och företag är tillåtna att delta i det statliga utredningsväsendet och remissförfarandet. Att däremot låta de pressa fram lagtext som inte är förenlig med väljarmandatet eller folkopinion är inte förenligt med den grundläggande principen att de beslutande organen skall sammansättas genom val med allmän och lika rösträtt.

Jag hävdar att med ett för tiden fungerande system skulle vi inte se det här i sådan utsträckning och för den sakens skull det har pågått länge, skall man inte fortledes tolerera det.

Det tyder också på en långtgående korruption, uttalad eller ens medveten hos de folkvalda. Skall de vara bastion mot de rikas rov på de svagas bekostnad, så skall de inte ledas runt i intresseorganisationers ledband eller kopiera andras åsikter och argument rakt av så som tydliggjorts både här, och här.

I förlängningen hotar det demokratin när en riksdagsledamot inte representerar sina väljare och även när han duckar för partipiskan gör han våld demokratin. När partier skiter i sina vallöften, något man idag förväntar sig, eller hittar på nya, så gör de förtroendet för och förtjänsterna av en demokrati en björntjänst.

När riksdagsledamöter anser att en votering kanske inte är så viktig, då vet vi att vi är illa ute.

Jag vill påstå att systemet är trasigt, det är dags att kavla upp ärmarna och vässa pennorna.

Det behövs en lagreform! Men vad kan vi göra tills vidare?

Vi kan offentliggöra politiker, markera deras regionala anknytning på det att personvalsrösterna får bäring och effekt. Det som kan få tillbaka de folkvalda i rätt arbetsmetoder är folkligt engagemang, öppna kort och vad är öppnare än [/så länge] internet?

De behöver vara räddare för valsedlarna än för partipiskan och förlust av prestige och gratismiddagar.

Slutligen får det här bli en direkt uppmaning till politiker-Wiki:s, offentliggör den offentliga informationen i journalistiskt och granskande syfte. Uppmana till en reform av regeringsformen i syfte att stävja lögner, fusk och mandatsvek.

Det måste kosta att svika, först då följer politikerna folkets vilja.

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas

genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

1 kap. Statsskickets grunder

En Amerikansk representant, exempelvis en senator, sitter mellan tre stolar och två av dom spelar primär roll för hans chanser att bli omvald och kunna genomföra sina förändringar.

1. Väljartrycket

Namninsamlingar och brev eller telefonsamtal från väljare markerar viljan hemifrån. Detta förenklas naturligtvis av att man i princip bara har två partier. Men vi är väl i praktiken där vi också. Alliansen vs. De Rödgröna.

2. Lobbygrupper

Lobbyismen matar valkampanjerna med bidrag, något som kan utdelas obegränsat enligt amerikansk lag. Vi vet inte hur det går till i Sverige då partierna inte är skyldiga att redovisa sina finanser. Lobbygrupperna bidrar med information, underlag och rena lagförslag. Detta sker även i Sverige, som Robert Aschberg så slagkraftigt demonstrerade i sitt program 200 Sekunder.

3. Partitrycket

Partitrycket i USA måste närmast vara att tänka på som ett parti Diplomati. Man formar allianser med avsikten att få stöd för egna förslag senare. Allt i växelspel med de övriga två faktorerna. I Sverige är partipiskan absolut. Den vildaste riksdagsledamoten i Sverige har 5% avvikande röster från partilinjen. Det gäller i det fallet Amineh Kakabaveh (v) med väljardistriktet Stockholm. I USA kan man ligga på 40% och ändå bli omvald, så länge man har pengar och väljare i ryggen. Är vi bättre eller sämre? Nu verkar det ju inte som stackars Amineh har blivit omvald än, vi får väl se…

Jag funderar på det här efter att ha sett en YouTube intervju med Rep. Barney Frank. Han svarade på en fråga rörande ett tidigare uttalande han gjort om en HBT protest-marsch. Han skall ha sagt att den i bästa fall är ett slöseri med tid.

Svaret på vad han menade kan summeras med följande:

1. Den ger inget genomslag i lagstiftande votering

2. Den kan eventuellt minska det viktigare arbetet folk gör genom ersättningsprincipen.

3. Man förstärker bara varandras åsikter istället för att övrtyga andra.

4. Akta er för ”roliga” politiska aktiviteter, de är sällan effektiva.

De första minutrarna går åt till den svåra frågan, vad är effektivt politiskt tryck.

Jag tror han har en poäng, men min fråga är hur effektivt sådant arbete som han föreslår är i den Svenska politiska miljön? Om vi började skriva till de politiker som representerar våra väljardistrikt och samtidigt skickade kopior på breven till någon berörd part. Om vi skulle börja lobba helt enkelt? Sätta ihop informationspaket och presentationer. Ringa och skriva till de som faktiskt röstar, och sattsa på de som inte förstår.

Skulle det få genomslag? Jag vet faktiskt inte, men det låter farligare för lobbyorganisationerna än att 500 personer fryser ett par timmar på torget och hamnar på nät-tv i fem minuter.